linefline

Allt är relativt! Faktiskt

Hejsan!

Förra veckan så försvann Lucifer efter att Mimer jagat iväg honom, han var borta i flera dagar och jag var väldigt orolig.

Sen när jag skulle gå och lägga mig i söndags natt så tyckte jag mig ana ett litet pip utifrån, jag ville vara på den säkra sidan så jag skyndade mig ner och öppnade verandan och såg Lucifer!(!)

Men Mimer såg honom desvärre också, fast jagade honom inte men skällde till så Lusse blev rädd och sprang iväg igen. Jag skyndade mig efter, barfota kan jag tillägga, ut i geggan.

Jag försökte att locka honom och varje gång jag sa "Lucifer" så svarade han med ett pip, det var helt svart så det var omöjligt att se om han var i ett hörn eller något.

Jag misstänkte att han var under verandan och satte mig på knä på marken och kände med armen under, jag måste erkänna att jag var lite rädd att det skulle komma någon sån där enorm spindel men jag struntade i det.

Jag kände hans lilla nos och efter kanske tio minuter sammanlagt så vågade han sticka fram sitt huvud, sen kom han fram så att jag kunde bära in honom. När jag kom in så ropade jag att jag hade Lusse och mamma och pappa kom upp och alla var jättelyckliga! Det var otroligt härligt, det blev en sen natt men det var verkligen värt det. Min älskade Lussebulle.

Imorse åkte jag till Nyköpings lasarett för att kolla närmare på mitt eeg, och det visar på att jag har epilepsi. Inte så kraftigt kanske, men i alla fall. Han sa att jag inte får köra bil.

Det kändes ganska jobbigt, för jag menar jag ville ju verkligen ta körkort men nu är det ju ingen idé. Jag får försöka se det som att nu sparar jag ju en hel del pengar på körkort, bil och medföljande kostnader. Däremot så måste jag förlita mig väldigt mycket på det kommunala, vilket jag visserligen redan gör så det gör väl inte så jättemycket.

Däremot så behövs ju körkort för väldigt mycket jobb och det skulle vara skönt att ha, för man vet aldrig när det behövs åka bil. Men jag kan ju tänka också att det är bättre att åka kommunalt! Inte praktiskt kanske, men för miljön. Och det är ju bra.

Vi bestämde att jag inte skulle få någon medicin nu i alla fall, eftersom att jag inte är jättekänslig och inte har fått något riktigt anfall sen i höstas. Så det känns skönt i alla fall, jag undviker mediciner om jag kan.

Jag ska bli kallad på magnetröntgen, vilket jag tycker är ganska läskigt. Det är för att dom ska kolla närmare på avvikelsen, men jag är rädd att dom kommer att hitta en tumör eller något. Men jag ska försöka att sluta vara hypokondriker, det blir ju inte bättre av det. Det är ju skönt att dom kollar upp ordentligt i alla fall!

Doktorn frågade om jag slagit i skallen eller något dom senaste åren, men det kunde jag inte minnas. När jag kom hem sa mamma att jag som bebis ramlat ur barnvagnen och slagit pannan i kullersten, fast det var ju väldigt länge sen så det kan ju inte vara därför men i alla fall. Jag kan skylla mitt dåliga närminne på det! Säger vi.

Om jag har tur så försvinner epilepsin och då kan jag ju faktiskt ta körkort! Det vore ganska så skönt.

Jag kom på att jag ju inatt faktiskt drömde att jag åkte bil, jag åkte i den ett tag i någon svår bana och förvånades över hur bra jag körde för jag hade varit så nervös innan. Sen mitt i alltihopa så var det som att jag cyklade i bilen, eller jag såg liksom igenom fronten på bilen men det var cykeln som styrde. Det är svårt att förklara, men det var logiskt i drömmen!

Det känns som att det var ett tecken på att jag inte ska köra bil, utan cykla istället. Som min farbror Jouko, han cyklar massor!

Sen så var jag hemma och tog det lugnt ett tag innan jag åkte till Södertälje för att keramika lite, mitt ägg sprack igen(!) men det ska jag laga med slickers nästa gång! Det är så mysigt med keramik.

Fotona från Modellfabriken har kommit förresten! Anledningen till att det blev så försenat var att dom skrivit fel postadress så det hamnade i Almsta, så kan det gå. Men det är kul i alla fall :)

Här tänkte jag skriva nåt om att ni aldrig skulle ha skaffat det vidriga djuret (hunden alltså, inte Lusse såklart), men när jag läst resten kändes det inte så viktigt...

Shit, epilepsi... :/ Det var inte kul att höra :( SKÖNT iaf att det inte var sån allvarlig!

Oj, resten kunde jag ha skrivit... Jag är också rädd att ha tumörer i huvudet. Har fått tid om typ 3 veckor, gruvar mig.



Älskar dig!

Jag vet att du inte är mycket för djur, men Mimer lär sig väldigt fort och är väldigt snäll :)

Nej, det är inte så kul. Saken är ju den att mitt tillstånd ändras ju inte för att jag fått veta att jag har det, men det låter ju värre ändå. Men ja, det är skönt att det inte verkar vara någon fara!

Då är vi två i alla fall nu då, lite ironiskt nog. Med magnetröntgen alltså. Men det kommer nog att gå bra för oss båda, det hoppas jag på :)



Jag älskar dig också Tussen!