linefline

Dag 6 - ett minne (eller tusen)

Jag har ju hur många minnen som helst, hur ska jag kunna välja ut ett? Det hade ju kunnat vara lite mer specificerat tycker jag. Menmen.

Jag kommer ihåg när jag var sisodär fem år och bodde på Tjusarstigen, då var min bästa kompis Josefin. Det var en varm sommardag och vi var hemma hos henne. Josefin var en väldigt busig typ och jag var en väldigt lugn och försiktig typ, en ganska rolig kombination. Hon föreslog den här dagen, när våra föräldrar var utomhus, att vi skulle julpynta huset. För det skulle ju vara jätteskoj, jag undrade om vi verkligen fick göra det och hon sa att det var klart att vi fick. Jag var övertygad, så vi plockade fram deras låda med pynt och han pynta hela den övre hallen innan hennes mamma Sanna kom på oss.

Jag kommer också ihåg en gång när vi gömde oss bakom hennes bröders säng, det var som en hörnsäng och vi var små nog att krypa bakom. Vi fick verkligen inte vara där inne, då skulle dom döda oss. Jag var lite rädd, men Jossan tyckte att det var väldigt roligt. Och dom kom aldrig på oss!

Jag kommer också ihåg när vi var i hennes rum och dansade till Bailando, vi snurrade runt, runt, runt tills det blev svart för ögonen.

Och så kommer jag ihåg när hon bjöd mig på en mandarin klyfta och jag har aldrig kunnat tugga och svälja skinnet, men det vågade jag inte säga så jag tuggade och tuggade och tuggade. Jag kommer inte ihåg om jag lyckades tillslut, eller kastade ut det när hon inte märkte.

Sen kommer jag ihåg i lågstadiet när killarna fick för sig att plocka långbenspindlar från skolhuskanten och plocka ner i sina fickor och ha med in på lektionen. Dom jagade mig och dom andra tjejerna med dom, det var inte kul. Jag minns inte när jag blev rädd för spindlar, men jag kommer ihåg när jag var kanske tre eller fyra år och låg på golvet i vardagsrummet och kollade på en spindel som var ganska stor (tyckte jag i alla fall) och grå. Den hade två röda kors på ryggen och jag var jättefascinerad. Jag ville klappa den, men när jag petade på den så började den skaka och dog. Jag blev jätteledsen.

Och så kommer jag ihåg när jag var i ungefär samma ålder och hade Hannas grå klänning på mig och stod på framsidetrappan och kollade på stjärnorna och klänningen blåste i vinden. Och när jag fick vattkoppor i samma ålder och gick ut naken i solen trots att jag inte fick vara utomhus. Men det var fint väder ju! Och så kommer jag ihåg när jag sov i mammas och pappas säng och vaknade av att familjen kom in och sjöng för mig, det var min födelsedag och det var ljust och mysigt i rummet. Jag minns inte hur mycket jag fyllde, max sex i alla fall.

Jag kommer ihåg när jag satt på morgonsamlingen på lekis och min lösa tand fastnade i mitt päron, jag kommer till och med ihåg vart jag satt. Och så minns jag när vi sydde nallar och jag inte riktigt fick till den runda formen på ögonen och Maria hjälpte mig med ett av dom.

Och så lekte vi Rödluvan en gång i lekrummet, jag fick vara det en gång och jag plockade bestick i olika färger istället för blommor.

Jag minns faktiskt bäst saker som har hänt för länge sen, så saker som hänt nyligen kan vara lite småsuddigt innan det har lagt sig.

Jag minns också när jag gjorde en snölarv på gården på Skogsvägen, och hur det alltid blev översvämning i lekparken när det regnade. Folk brukade åka vattenrutchkana då, men inte jag för jag var lite rädd för vatten. Sen kommer jag ihåg när vi lekte Ronny och Ragge i lekparken också. Och en natt efter min födelsedag när Nora sov över och hon satte sig upp i sängen med uppspärrade ögon och utbrast "Har du vattenballonger?" och sen lade sig ner igen. En gång när jag var hos Nora i Hummlebo så hittade jag en femma på grusgatan nära en annans tomt och en kille som bodde där sa att det var hans. Så jag gav den till honom tror jag.

Och hemma hos Nora i det vita huset, när det var en kille som pratade engelska som var barnvakt till oss ett kort tag. Jag stod i Noras rum och åt glass ur ett paket när han kom in och började prata med mig. Jag blev rädd för att jag inte förstod, jag trodde att han skällde ut mig för att jag åt glass. Det gjorde han säkert också.

Jag minns första gången jag provade att cykla, på min gröna fina cykel. Det var på Tjusarstigen, så jag var sex år eller mindre. Först cyklade jag in i vägbommen, sen in i staketet och sen ut på ängen där jag ramlade.

Jag minns också när jag lekte i sandlådan där och hade en nyckelpiga i handen. Och Joakim som bodde där som sa fula saker såsom "Arselhål".

Min fina och gröna cykel blev stulen en gång, den hittades senare i ett dike utan hjul. Taskigt.

Sen försökte jag en gång byta min Mimmitopp mot en fin grön klänning som var Linneas. Även det på Tjusarstigen. Jag lyckades nästan, tills vi blev påkomna.

En tjej tappade en glasskål i min dörröppning en gång, Hannas och mitt rum hade ingen vägg emellan, bara en tröskel, och alla blev tillsagda att gå igenom hennes rum trots dammsugning av glaset om dom skulle ut eller in ur mitt. Jag ville förstås inte sjunka så lågt så jag gick genom min dörr i alla fall, och fick givetvis en glasbit i foten. Pappa tog ut den med en pincett och jag minns hur blodet rann. Väldigt liten fot hade jag också.

Sen minns jag när vi var på Eskilstuna zoo och Veronica slog huvudet i tunnelrutchkanan när hon hade ett taggdiadem och fick små hål i huvudet.

Jag minns när Andreas och jag åkte till Skansen förra våren och satt och spelade kort i en träbod, eller utanför den fast på den. Svårt att förklara. Det började blåsa och några kort ramlade emellan springorna så vi fick lyfta en träbalk och plocka upp dom. Det var även första dagen jag använde mina haremsbyxor.

Jag minns Öppet Hus på Wendela våren 2009, jag och Veronica pratade och plötsligt viskade hon: "Han där ser ut som Jacob Black!" Jag vände mig om och där stod ingen mindre än Andreas och pratade med Eva, jag sa att jag inte tyckte att dom var lika.

Jag minns när jag, Viktoria, Niklas och Mattias kastade snöbollar på vägen hem från skolan en dag, i åttan eller något var det.

Och så minns jag att jag och Viktoria brukade leka i femman att vi var fast i ett datorspel och att våra pojkvänner spelade för att få ut oss därifrån. Vi började på vintern och åkte en massa olika pulkabackar, en gång var vi hemma hos henne och skulle inte bli upptäckta. Men det var inte lika roligt.

Det blev inte bara ett minne, det var omöjligt för när jag väl skrivit en sak kom jag på en annan sak. Men nu ska jag bespara er från fler minnen, för det finns alldeles för många av dom för att skriva ner. Hejhej!